För en tid sedan publicerades en debattartikel av Alvesson i SVD. Han kritiserar en så kallad ”naiv övertro på ledare och starkt ledarskap”. Denna gång handlar det främst om ledarskapet på universitet och högskolor, som han tycker ha kommit att handla om att rätta sig efter regelverk, foglighet och följarskap. Alvesson menar att det måste finnas handlingsutrymme och ett fokus på resultat om ledarskapet ska få betydelse. Behövs en ”stark ledare” om all tid läggs på att administrera, skriva rapporter och följa regler?
Det handlar alltså om förutsättningarna för att utöva ledarskap, sitt ledarskap. Det känns knappast rättvist att bedöma någons förmåga att leda utan att studera förutsättningarna.
Simon Elvnäs har studerat hur chefer leder. Under hans arbete blev chefer observerade genom att de filmade sig själva då de, enligt dem själva, utövade ledarskap. En av de kategorier av beteende som man studerade var hur ofta chefen gav återkoppling, då detta har stor påverkan på hur medarbetare utför sitt arbete. Simon upptäckte att cheferna la fjutta 0-2 % av sin tid på återkoppling. Senare, när cheferna visste vad som mättes, så var samma siffra 40 %. Rätt imponerade ändå, eller hur?
Jag menar att vi absolut ska fortsätta utveckla våra ledare och ge dem verktyg genom coaching, inspirerande föreläsningar och kurser. En skicklig ledare är ofta den som intresserar sig för ledarskap och sin personliga utveckling. Samtidigt vill jag, liksom Alvesson, betona vikten av att ha realistiska förväntningar på en ledare. Fundera gärna på hur förutsättningarna för dina chefer ser ut? Vilket utrymme har de, att på riktigt utöva sitt ledarskap och testa sina idéer? Drunknar de i rapportering, olika projekt och kanske kundansvar och organisationsförändringar? Hur ofta får DE återkoppling?
Vi måste helt enkelt studera både delarna och helhet för att förstå och se samband! Det, om något, är utvecklande!